Tal på Medborgarplatsen i Stockholm av Barbara Hagel på USA:s Nationaldag 4 juli 2026

USA firar i dag sin Nationaldag. En logisk fråga skulle kunna vara: Vad har vi med det att göra?

Dessvärre mycket mer än vad vi här på torget och den största delen av Sveriges befolkning önskar. På sätt och vis har det gamla skämtet om Sverige som USA:s 51 delstat nämligen fått en mycket allvarlig bakgrund.

Genom anslutningen till Nato och förstärkt genom DCA-avtalet, som vår riksdag godkände i juni 2024, har Sverige gett upp sin suveränitet. Nu är det i grunden inte Sveriges folkvalda som styr vårt land, utan påbuden direkt från Washington eller via Nato-chefen Rutte. Ovanpå detta kommer order från den ickevalda EU-kommissionen med Ursula von der Layen och krigshöken Kaja Kallas i förarsäte.

Genom vårt Natomedlemskap har USAs president Donald Trump blivit Sveriges högste befälhavare. Visserligen lyckades regeringen i skydd av de stora EU-länderna nyligen att hålla oss utanför USAs och Israels krig mot Iran,  men samtidigt har regeringen Kristersson med stöd av socialdemokraterna lovat  att bistå USA framöver vid nya krigsäventyr i norra och södra Atlanten och Pacifik. 

Genom DCA-avtalet regleras i lag att US-amerikansk militär övertar kommandot i Sverige i fall av kris och krig.  Amerikansk militär har rätten och påbörjat att installera sig med trupp och vapen på 17 militärbaser i landet, utan svensk insyn eller restriktioner. Detta inkluderar lagring av kärnvapen, även om vår statsminister just nu säger att han helst inte vill ha kärnvapen i Sverige i fredstid.

Förstår han inte att kärnvapen på svensk mark just i krig skulle göra oss till måltavla för motsidan? Så dum kan ingen vara. Med andra ord: Regeringen gör vårt land till slagfältet i ett eventuellt kärnvapenkrig.

Här måste understrykas att ingenting i den svenska så kallade försvarspolitiken har att göra med att försvara Sverige mot angrepp. Allt handlar om anfall, förklädd med ordet ”avskräckning”.

Helt uppenbart syftar regeringens politik till att bli uppmarschområde för USA och Nato i ett krig mot Ryssland som de planerar för. Den svenska militären rustas hysteriskt upp enligt Nato-krav. Utgifterna mellan 2021 och 2025 har fördubblats. Som vanligt vill den svenska regeringen vara bäst i klassen. 5 år tidigare än ens USA och Nato kräver skall Sverige redan 2030 satsa 5% av BNP för krigsförberedelser. Hur detta minskar statens utgifter för välfärden, skolan, sjukvården, miljön ses redan idag i konturerna, men kommer att framöver bli mycket värre, då stora delar av krigsförberedelserna finansieras med lån, som kommande generationer behöver betala tillbaka.

Nato-propaganda säger avskräckning men menar anfall. Utifrån färska erfarenheter från kriget i Ukraina anpassas upprustningen till nya förhållanden, Ukrainas blodiga erfarenheter ”välkomnas” som innovativa lärdomar. Såsom Spanien 1936 blev ett övningsområde för Hitlertysklands vapenindustri, så ser Nato i dag på Ukraina.

Krig innebär hundratusentals döda, krig kräver soldater.  Således har värnplikten i Sverige, som avskaffades på 90-talet, återinförts. Men inte till försvar av vårt land mot angrepp, utan nu för att tjäna under Nato-befäl vid ryska gränsen, aktuellt i Finland och Baltikum. Genom att stationera svensk militär – inklusive värnpliktiga – som ett första steg i andra länder påstår regeringen kunna hålla kriget utifrån våra gränser.  Att Sverige som uppmarschområde för Nato och EU skulle göra sig till direkt måltavla diskuteras däremot inte.

Vansinnet med krigsförberedelserna har tagits ännu ett steg länge. I ljuset av att USA svajar i sitt stöd till de västeuropeiska krigshökarna håller Sveriges riksdag febrilt på att anpassa vår ”krigsduglighet” till de nya förutsättningarna med en nyckfull Trump i Vita huset.

 Med tanke på USA:s upprepade anspråk på Grönland, attacken på Venezuela, aggressionskriget mot Iran, uppbackningen av Israels krigsbrott, hoten mot Kuba samrnyftiga eftertankart övriga brott mot den internationella världsordningen ökade även i Sverige kraven att åtminstone pausa USAs makt över oss enligt DCA-avtalet. Dessvärre har har förnyftiga eftertankar inte satt några spår i vår riksdag! Utan nämnvärt motstånd från något riksdagsparti passerar ständigt nya inskränkningar av Sveriges suveränitet.

Statsledningens devota tillit till USA och EUs krigskökar består, och bekräftas inte minst genom den nyss stiftade lagen om militärt operativt samarbete, som öppnar Sverige som bas för alla Nato- och EU-länder för operationer mot andra stater – alltså Ryssland – utan att Sverige har anfallits. Därmed blir vårt land ett förstahandsmål för motattacker! Med hela riksdagens stöd!

Infrastruktur på svensk mark ska anpassas till militärens behov, inte civilbefolkningens. Miljötillstånd ska stå tillbaka enligt krigsmakternas önskemål.  Decennier av miljöarbete i Sverige raderas ut. I nya kompletterande avtal med USA utvidgas i raskt takt några av DCA-avtalets kärnfrågor, som att amerikanska armé-, flyg- och flottstyrkors nu får fri tillgång till hela Sveriges territorium, även utanför de redan avtalade 17 baserna.

Kan det bli tydligare att vår regering och de folkvalda i riksdagen har kastat vårt lands suveränitet under bussen för USA s imperialistiska strävanden?

Bakom slagord om USA som frihetens och demokratins väktare ser vi på och bidrar till att inget land som vill motsätta sig USA:s dominans tillåts utvecklas i fred. Den US-amerikanska imperialismen är alltid och överallt det största hindret mot demokrati.

 Imperialismen är vår tids huvudmotsättning, denna insikt måste vara grundläggande när fredskrafterna tar ställning i de ständigt nya konflikterna som drivs fram av USA-imperialismens strävan att bevara sin dominans i världen, mot allt fler länders kamp för att befria sig från dessa övergrepp.

+++

Sverige har under många år betonat FN-stadgans grundläggande funktion för internationellt samarbete och för att lösa internationella konflikter.

Idag ser vi brott mot FN-stadgan och folkrätten i stor omfattning: folkmord, folkfördrivning, anfallskrig, ockupation, hot om våld, illegala sanktioner och absolut motstånd mot påbudet i FN-stadgan att lösa konflikter mellan stater genom förhandling.

FN-stadgan är som bortblåst i Sveriges politik sedan vi anslöts till Nato samt den i EU numera långt framdrivna strävan ett vara en egen krigsmakt mot Ryssland. Vi har blivit en del på krigsanstiftarnas sida, och som vanligt vill Sverige stå i främsta ledet.

Kriget i Ukraina riskerar att utvidgas till ett europeiskt storkrig, kärnvapen är inte uteslutna. Sverige har skickat fram till 28 maj 2026  128 miljarder kronor till Ukraina. 103 miljarder av dessa till krigsmateriel, inräknat de senast skänkta 16 JAS-flygplanen.

Senast igår betonade statsminister Ulf Kristersson på en presskonferens inför Nato-toppmötet i Ankara att stödet till Ukraina är Sveriges absolut främsta utrikespolitiska uppgift, nu och lång tid framöver. I många uttalanden, allt från regering till Sveriges höra militärer, sägs det rakt ut att Sverige som del i EU och Nato vill se en seger över Ryssland. Med alla medel? Förra året deltog vi för första gången i Natos kärnvapenövning!

För inte så många år sedan var Sverige ledande i kampen för att kärnvapenförbud!

Krig kräver soldater och vapen. Medan välfärden i Sverige får stå tillbaka och urholkas till förmån för upprustningen inhyser vapenindustrin aldrig skådade vinster. Här ligger en grundläggande orsak för Sveriges anslutning till det imperialistiska USA: Sveriges vapenindustri med Wallenberg och SAAB i spetsen, vill vara med när de stora rustningsvinsterna delas ut i världen. Med ökande vapenproduktion skjuter BNP i höjden. Kristersson betonade i går stolt att Sverige som vapensmedja nu får uppmärksamhet i hela världen. Inte minst med vapenproduktion ska Sverige om 10 år vara rikast inom EU!

Tyder det på att det går bra för landet? Naturligtvis inte för vanligt folk, men visst för dem som äger aktier i SAAB. Och spiralen mot krig skruvas allt högre upp!

Andra argument för att godkänna krigsförberedelserna ser vissa kommuner i militären som stark ”arbetsgivare” eller att fler soldater kan minska siffrorna på arbetslöshet. Ett koncept som vi minns från 1930-talets Tyskland kanske? Vi vet hur det gick!

+++

Jag står här idag och talar för Folket i Bild/Kulturfront. Vår oberoende tidskrift vilar på tre principer: Försvaret av tryckfriheten, antiimperialismen och folkets kultur.

Alla tre principer är idag i högsta grad hotade, inte minst genom uppslutningen bakom USA och Nato. Även om det idag mer eller mindre öppet yttras kritik mot Trumps nycker eller vårt allt för stora beroende från US-amerikanska storbolag, så är Sverige stadigt förankrat i den US-imperialistiska politiken. Klassmässigt, politiskt och militärt, kulturellt. Så kräver vår ÖB Micael Claesson ett ”Nato-anpassat mindsett” av svenska folket.

Vad bör göras?

Vi måste föra kampen för alla tre FIB-principer konkret, på gator och torg. Frågan som var och en måste besvara är: Vad gör jag – vi i Sverige för att försvara freden och hålla vårt land utanför ett kommande krig som krigsalliansen Nato och USA driver till?

Vi anser att ett alliansfritt Sverige skulle kunna arbeta för fred genom gemensam säkerhet på FN-stadgans grund i samverkan med de över 160 länderna i världen som inte tillhör Nato.

Därför kräver vi: Sverige ut ur Nato – Nato ut ur Sverige!

Riv DCA-avtalet!

Vi kan och måste motsätta oss utplaceringen av kärnvapen på svensk mark.

Vi måste mobilisera mot Natos och EU:s påbud att göra Sverige till uppmarschområde, avfyrningsramp och därmed bombmål.

Vi måste bilda opinion mot att våra unga ska göra krigstjänst för Nato utanför Sveriges gränser som PLIKT för värnpliktiga.

Vänner, kampen fortsätter – gemensamt för ett fredligt, alliansfritt Sverige!

Barbara Hagel
Nätverket för Alliansfrihet & Fred