F.d. president Jimmy Carter gjorde nyligen ett klarsynt och fördömande uttalande – USA är den ”mest krigiska nationen i världshistorien”. Carter jämförde USA med Kina och sa att Kina bygger höghastighetståg för sina medborgare, medan USA lägger alla sina resurser på massförstörelse. Var är höghastighetstågen i USA, undrade Carter med rätta.

Som för att bevisa Carters påstående sa vicepresident Mike Pence till den senaste avgångsklassen vid West Point att det ”är praktiskt taget säkert att ni kommer att kämpa på ett slagfält för USA någon gång i era liv… Ni kommer att leda soldater i strid. Det kommer att hända.” Med tydlig hänvisning till Venezuela, fortsatte Pence: ”Vissa av er kan till och med kallas till tjänstgöring på detta halvklot.” Med andra ord förklarade Pence att krig är oundvikligt, en visshet för detta land.

Dessutom rapporterades nyligen att Pentagon förbereder sig för krig mot både Ryssland och Kina, till och med när Trump och hans hejdukar öppet hotar med krig mot Iran och Venezuela, trappar upp det snart 20-åriga kriget i Afghanistan, och hjälper och stöttar Saudiarabien i deras folkmordskrig i Yemen. Man kan tro, eller åtminstone hoppas, att det skulle bli våldsamma protester mot vad som ter sig som ett överhängande hot om ett nytt världskrig.

Och ändå har detta hot bemötts med nästan total tystnad. I den utsträckning som bolagsmedia alls har reagerat på Trumps krigsplaner, har reaktionen varit besvikelse över att Trump inte rör sig tillräckligt snabbt mot militär aggression. Ett exempel var en artikel i New York Times den 11 maj: ”Trump sa att han skulle tämja skurkstaterna. Nu utmanar de honom” – en artikel som i huvudsak sporrade Trump att vidta militära åtgärder mot Nordkorea, Iran och Venezuela.

Vad Times och andra presskällor inte inser är att det är USA som är skurkstaten, oavsett vilken måttstock man använder. Men detta faktum har inte gått världens medborgare förbi, då man i två globala enkäter rankat USA som det största hotet mot världsfreden.

Samtidigt nämner man knappt längre den utlovade och desperat nödvändiga översynen av infrastrukturen i detta land; tältstäder med hemlösa uppstår i nästan varje större stad i USA; nära hälften av US-amerikanerna har inte råd med grundläggande nödvändigheter; och grundläggande hälsovård är fortfarande utom räckhåll för miljontals US-amerikaner.

Den enorma elefanten i rummet är det omättliga militärindustriella komplexet, som leder bort enorma resurser från dessa viktiga behov, och där motivet är att förstöra andra nationer. Samtidigt är USAs krigsmaskineri utan tvekan världens största källa till den globala uppvärmningen. Och, som en symbol för sitt miljöhot, öppnade USA-militären nyligen en landningsbana på Galapagosöarna.

När nu presidentvalskampanjen 2020 börjat är det häpnadsväckande att se att inget av detta debatteras. Den enda kandidaten som är villig att föra ämnet på tal – militärveteranen Tulsi Gabbard – blir kränkt och förlöjligad. Och ändå, inser inte människor att det inte kommer att finnas någon ”Green New Deal” eller ”Medicare for All” eller andra sådana lovvärda sociala program så länge vi fortsätter med våra ändlösa krig? Faktum är att USA just i år gått till historien genom en historiskt hög ökning av budgetunderskottet, trots goda ekonomiska tider, och det beror på att vi nu ägnar oss åt att föra krig ”på krita” istället för att tillgodose människors behov.

Den största enskilda sak vi i slutändan kan göra, både för oss själva och för världen, är att hindra USA från att börja ett nytt krig, samtidigt som vi kräver att man avslutar de krig som redan påbörjats. Vi måste kräva att vår regering slutar att lägga resurser på krig och förstörelse och istället använder dessa resurser till att bygga upp, uppfylla grundläggande mänskliga behov och rädda vår miljö. Detta kommer att kräva att vi återuppbygger den USAs fredsrörelse, den som en gång hjälpte till att stoppa kriget i Vietnam och USAs krig mot Centralamerika, och som mobiliserade rekordstora mängder av människor som motsatte sig invasionen av Irak 2003. En sådan fredsrörelse behövs nu mer än någonsin, och det är bokstavligen en fråga om liv och död.

Oliver Stone och Dan Kovalik

The Alternative World 190701

We must stop our nation’s push for relentless war

 

Övers: Christine Vaple