När den franske socialistledaren Jean Juraès sköts ihjäl på Café Croissant i Paris 31 juli 1914  av högernationalisten med det passande namnet Raoul Villian, beseglade Europas öde. Utan trycket från de chockade franska socialisterna kunde de flesta av de tyska socialdemokraterna några dagar senare svika Europas arbetare genom att rösta igenom statliga garantier till kriget som den tyska kejserliga regeringen hade förklarat mot Frankrike och Ryssland. 

Det i sin tur skapade en ren krigseufori i Europa. Överallt glorifierade nationalisterna sina egna länder och det var under festivitas med jubel och klang franska och tyska söner avtågade mot slagfälten. Redan efter några månader ändrades klimatet. Det som la sordin på stämningen var rapporterna om hur sönerna söndersprängda av granater, genomborrade av kulor och bajonetter eller i gasmolnen, dog som flugor och blev liggande i gyttjegropar. 

Slakten fortsatte i fyra år till men när vapnen tystnade 18 november 1918 fanns stora förhoppningar om en fredligare framtid. Dessa förhoppningar grusades snabbt. Ekonomiskt kaos ledde fram till fascistiska och revanschistiska grupper som 1939 återigen kastade ut Europa i ett förödande krig. Efter 50 miljoner döda, förhintelsen av judar, romer och andra minoritetet, men framför allt av kommunister och ryssar-slaver, tystnade vapen i maj 1945.

I Asien fortsatte kriget några månader till och slutade med USA:s och dess president Harry S. Trumans Förintelse av befolkningarna i de japanska städerna Hiroshima, den 6 augusti och i Nagasaki, den 9 augusti, Dessa två datum kommer alltid att ihågkommas för de exempellösa krigsbrott som då begicks. 

Bomberna över Hiroshima och Nagasaki hade ingen militär betydelse – Japan låg redan i ruiner och var utmattat efter terrorbombningar av dess städer – utan var riktade mot Sovjetunionen, som stod som krigets segrare på den europeiska kontinenten efter befrielsen av Berlin.

På den internationella arenan framstod USA som segrare och tog sig nu rätten att möblera om på det geopolitiska schackbrädet. USA:s första framtidsplaner för Efterkrigseuropa, att förvandla Tyskland till ett jordbruksland, var dock alltför magstarkt för andra europeiska länder. I stället blev det Marshallhjälpen och krigsalliansen Nato. Nato bildades av USA 1949 för att Sovjetunionen och de europeiska länderna, framför allt Tyskland, skulle hindras från utveckla ett samarbete som i slutändan skulle kunna utmana USA:s världsherravälde.Tysklands enande förhindrades och en järnridå drogs ned av USA mitt i Europa. Resultatet blev ett kallt krig i Europa medan folken i kolonierna utsattes för Europas och USA:s gemensamma aggression och upplevde allt annat än ett kallt krig. Miljontals människor dödades, bara i Vietnam mer än fem miljoner, och många länder lades i grus och aska. Den antikoloniala kampen gick inte att hindra och i dag är det kanske enbart den västasiatiska kolonin Israel, som återstår av det koloniala imperiet.

När Sovjetunionen föll samman i början av 1990-talet repade USA och Nato nytt mod. De första offren blev folken på Balkan som kastades ut i katastrofala krig mot varandra. I dagarna är det 25 år sedan Nato inledde sina olagliga bombningar av Serbien som befäste USA:s överhöghet i Europa. Krigsmaskinen Nato expanderade sakta österut för att den 26 februari 2024, med Sveriges anslutning till krigsalliansen, ha fullbordat inringningen av den nya fienden, Rådsrepubliken Ryssland.

Att Sverige nu blir medlem i Nato kan enbart lastas socialdemokraterna. Tokhögern i den nuvarande regeringen har velat ha med Sverige i Nato hela tiden. Socialdemokratin i Sverige har alltid förhindrat det och skulle ha kunna gjort det den här gången också. Om socialdemokraterna hållit fast vid sin neutraliteslinje och gjort den till en valfråga hade Sverige aldrig blivit Natomedlem. Men den 15 maj 2022 svek socialdemokraterna och beslöt att rösta ja till krigsgarantier. Ett beslut som kan få samma förödande resultat för Europa befolkningar som de tyska socialdemokraternas svek 1914.

Hans Öhrn