I sitt beslut om att beröva Kvinnor för Fred statsbidrag sprider Jämställdhetsmyndigheten lögner om Sveriges Fredsråd i ett försök att ge beslutet någon form av juridisk giltighet. Det misslyckas totalt och det framgår tydligt att beslutet är ideologiskt och inte juridiskt.

Nedan publicerar vi Sveriges Fredsråds skrivelse till Jämställdhetensmyndighete, Efter vår skrivelse följer det korta svar som inkommit från Jämställdhetsmyndighenten.

SFR svarar Jämställdhetsmyndigheten

I Jämställdhetsmyndighetens beslut ALLM 2023/162 om återkrav avseende tidigare beviljat statsbidrag till Kvinnor för Fred (KFF)  har Sveriges Fredsråd (SFR) en framträdande plats. Sveriges Fredsråd anser sig därför ha rätt att framföra sina åsikter om beslutet och den utredning som ligger till grund för beslutet.

Sveriges Fredsråd har sedan 1946 verkat för att samla fredsorganisationer och enskilda aktivister som arbetar för fred och nedrustning och för att förebygga väpnade konflikter. Vägledande i detta arbete har bland annat varit de teorier om konfliktlösning som utarbetats av den framstående norske fredsforskaren Johan Galtung. För Galtung var det grundläggande i all konfliktlösning förmågan att se det onda i det goda och det goda i det onda. Han skriver bland annat:

“Ett återkommande tema är demokrati vs autokrati, USA är det förra och Hitlers Tyskland det senare. De kan inte ens jämföras – utesluter en nyckelmetod för förståelse – antagandet är att demokratier bara kan göra gott med ett mandat från folket och autokratier inget bra, utan något sådant mandat. Detta tillvägagångssätt strider mot verklighetens tvetydighet och leder till oförmåga att avhjälpa sådana sjukdomar i demokratin eftersom ett krigsbenäget folk ser demokrati som en licens att döda, och till oförmåga att förstå varför Hitler var attraktiv för så många, som genom att öppna för social rörlighet genom klyftan mellan ”vanliga människor” och ”välsituerade”. Demokratin kan se sig själv som ofelbar och ägna sig åt massivt direkt våld medan envälde kan försöka minska det strukturella våldet. Tvetydighet, med andra ord.”

Att världen inte är svartvit har alltid stått klart för Sveriges Fredsråd.

I uppdragsbeskrivningen till den utredning som Jämställdhetsmyndigheten låtit Afactor AB genomföra, och som ligger till grund för myndighetens beslut om återkrav avseende tidigare beviljat statsbidrag till Kvinnor för Fred, heter det bland annat:

“Jämställdhetsmyndigheten vill få utrett huruvida föreningarna Kvinnor för Fred (organisationsnummer 802010–4603) och Sveriges Fredsråd (organisationsnummer 802010–1468) och/eller deras företrädare har fört en opinion i säkerhetspolitiska frågor som främjar diktaturer, i synnerhet Ryssland och deras invasion av Ukraina.”

För det första är det förvånade för Sveriges Fredsråd att vi inte informerades om att vi var ett av två huvudobjekt i en utredning beställd av en statlig myndighet. För det andra är det anmärkningsvärt att Jämställdhetsmyndigheten pekar ut Ryssland som en diktatur. Det finns förvisso ett demokratiskt underskott i Ryska federationen, men det finns det i många länder utan att de för den skulle omedelbart utnämnas till diktaturer. I sin utrikesdeklaration betecknar regeringen Ryssland som en auktoritär stat och inte som en diktatur. (https://www.regeringen.se/tal/2024/02/utrikesdeklarationen-2024/)

Jämställdhetsmyndigheten ger i sina direktiv till utredningen uttryck för det svartvita perspektiv som sedan löper som en svart tråd genom hela utredningen. Den har med rätta kritiserats för sin undermålighet av många, här i en artikel i tidningen Parabol, https://www.parabol.press/kvinnor-for-fred-pekas-ut-som-sakerhetshot-i-statlig-rapport/

Utredningen kan ses som  en ren registrering av svenska medborgares åsikter. Den går långt utöver de uttalande som personerna gjort i föreningssammanhang och kartlägger också åsikter i privata Facebookkonton. Det är allmänt känt att det råder åsiktsfrihet i Sverige. Endast åsikter som strider mot svensk lag kan bli föremål för sanktioner. Några sådana finner inte utredningen hos de utpekade privatpersonerna. I stället ägnas den närmast åt förtal av dessa personer som ofta beskrivs i förklenande sammanhang. Någon finns med på bild. En annan av de registrerade sägs vara redaktör för “en konspiratorisk blogg”   Undertecknad utpekas bland annat som “USA- och mediehatare”.

Att i en utredning beställd av statliga myndigheter pekas ut som ”hatare” av det som de flesta medborgare har bibringats uppfattningen står för sanningen, medierna, och räddningen, USA, kan naturligtvis ha sina risker. Våldskapitalet är redan högt i det svenska samhället och i den samhälleliga debatten, inte minst inom sociala medier. Jämställdhetsmyndigheten bidrar med sin utredning till att ytterligare öka detta våldskapital och tar på sig ett stort ansvar genom att, med sitt beslut, korroborera utpekanden av enskilda medborgare som samhällsfiender.  

En av dessa så kallade “hatartiklar” som nagelfars av utredningen får ett stort utrymme i Jämställdhetsmyndighetens beslut att beröva KFF, och kräva tillbaka utbetalda, statsbidrag. Det handlar om en artikel som återfinns på Sveriges Fredsråds webbsida, frednu.se, under rubriken “Stoppa kriget”, Enligt Afactor AB:s utredningen är artikeln skriven av undertecknad och publicerad 29 januari 2023. Artikeln finns inte med i utredningen utan presenteras enbart med bild och texten “Enligt ordföranden för Sveriges Fredsråd, Hans Örn (sic!) är det inte Rysslands fel att de angriper Ukraina.”

I Jämställdhetsmyndighetens beslut återfinns artikeln och citeras ymnigt. 

“KFF ingår organisatoriskt i Sveriges Fredsråd, SFR. På sin hemsida uttrycker SFR i januari 2023 att ”Sveriges politiska ledning har lyckats övertyga befolkningen att Ryssland, utan några som helst rationella skäl, invaderat Ukraina. De är ute efter att utvidga sitt rike och inta närliggande länder. Man tycker att de minst begåvade skulle inse falskheten i påståendet, men icke. Att värja sig mot den intensiva västpropagandan i all media är i stort sett omöjligt.”.

“Jämställdhetsmyndigheten anser att KFF:s medlemskap i SFR, som även innebär en representant i SFR:s styrelse, medför ett organisatoriskt samband med en organisation som öppet visar stöd för Rysslands agerande

Som bevisvärde för vad SRF anser om Rysslands agerande har den citerade artikeln emellertid ringa värde. I det sammanhanget lider den av en stor brist – den är inte skriven av undertecknad eller annan medlem av SFR. 

Det rör sig om en vanligt opinionsartikel publicerad på Sveriges Fredsråds webbsida  och visar enbart att taket är högt inom organisationen när det gäller yttrandefrihet  och opinionsyttringar. Att Afactor AB i sin utredning tillvitar undertecknad författarskapet till artikeln innebär oacceptabelt slarv av bolagets konsulter. 

Om Jämställdhetsmyndigheten lagt ned lite mer eget arbete på faktakontroll för att utröna vad Sveriges Fredsråd anser som Rysslands anfall på Ukraina hade myndigheten kunnat hitta följande uttalande på vår webbsida, publicerat 27 feb 2022, under rubriken “Ryssland-Ukraina: FN-stadgan och folkrätten måste råda!

 

”Sveriges fredsråd fördömer Rysslands angrepp på Ukraina. 

FN-stadga och internationell rätt måste råda. Sveriges fredsråd betraktar Rysslands erkännandet av de två folkrepublikerna som ett folkrättsbrott, liksom Kosovos tillkomst som utbrytarrepublik efter 11 veckors flygbombningar av Nato i Serbien 1999.

En viktig bakgrund i dagens situation är att Nato utvidgats 100 mil österut mot Ryssland och att Nato satsar 15 gånger mer på militären än Ryssland
Till bilden hör att dagens Ryssland har levande minnen av kriget mot nazismen under andra världskriget, med över 20 miljoner döda.Det skedde en av USA och EU stödd statskupp i Kiev 2014 mot folkvald president i Ukraina i av OSSE prisade och av USA godkänt val 2010. Ett stort brott mot den europeiska säkerhetsordningen. Därefter följde Rysslands fredliga folk stödda annektering av Krim, ett brott mot folkrätten. Rysslands upprepade uppmaningar att följa Minsk 2-avtalet, som skulle ge ökad självständighet för Luhansk och Donetsk, har inte lett någonstans. Signatärstaterna Tyskland och Frankrike har varit passiva. Ukrainas regering har i stället bedrivit inbördeskrig och förklarade nyligen att man inte respekterar avtalet. Rysslands förslag nyligen till Nato och USA, om åtgärder som skulle kunna öka säkerheten i Europa, har bestämt avvisats. Mot bakgrund av detta fördömer Sveriges fredsråd även Natos uppladdning mot Ryssland, och statskuppen i Kiev 2014. Svenskt medlemskap i Nato ökar risken för krig och måste bestämt avvisas. Vi menar att konflikten måste lösas på diplomatisk väg och inte med sanktioner eller vapenexport.”

Ännu märkligare  är att Jämställdhetsmyndigheten i sitt beslut kan skriva att  

“KFF har, trots att två motioner om utträde lämnats in som bland annat framförde att SFR har utvecklats till en organisation som föraktar den demokratiska ordningen och sympatiserar med diktaturer, valt att fortsätta vara medlem i SFR. Enligt myndigheten ger detta stöd för att KFF som organisation stöttar SFR:s uttalanden.”

Svenska fredsrörelsen är en brokig samling av organisationer där debattens vågor inte sällan går höga, men där meningsmotsättningar hanterats med  fredliga medel, pennan, argument och diskussion, och mer sällan med hot och svartmålning. 

Här tar Jämställdhetsmyndigheten två motioner som just innehåller den svartmålning som sällan används vid åsiktsmotsättningar inom fredsrörelsen, men som här förekommer, till intäkt för att KFF brutit mot demokrativillkoren för statliga bidrag. I själva verket visar det faktum att KFF:s årsmöte efter diskussion avslog motionerna att KFF är en demokratisk organisation med högt i tak när det gäller åsiktsyttringar. 

Till yttermera visso anser myndigheten att det faktum att dessa motioner inte antogs av KFF:s årsmöte efter att ha avvisats enligt stadgeenlig demokratiskt process visar att “KFF som organisation stöttar SFR:s uttalanden.” 

Vi kan inte tolka denna skrivning på annat sätt än att  “SFR:s uttalanden” i detta sammanhang syftar på de uttalanden som inte existerar på annat sätt än i Afactor AB:s felläsning av opinionsmaterial på SFR:s webbsida.

Det är med andra ord ett bräckligt underlag för ett myndighetsbeslut som ju bör stå på solid juridisk grund.

För att underbygga den något svaga juridiska grunden för beslutet att beröva, och kräva  tillbaka, statsbidrag från KFF, hänvisar myndigheten också till praxis, bland annat en dom i Kammarrätten från den 31 oktober 2019 i mål nr 1383-19.  Domen handlar om ett mål mot Sveriges Unga Muslimer (SUM) som döms att lämna tillbaka beviljat statsbidrag för att ha brutit mot demokrativillkoret.

 Demokrativillkoret återfinns i åtskilliga lagar och förordningar och definieras lite olika. I prop. 2009/10-35, En politik för det civila samhället uttrycks det så här:

 (Regeringen anser..) “att organisationens syfte inte får strida mot de värderingar som präglar ett demokratiskt samhälle bör förstås så att syftet ska vara förenligt med principerna om det demokratiska styrelsskicket, respekten för de mänskliga rättigheterna, icke-diskriminering och jämställdhet samt att rasism ska motverkas”.

Av Kammarrättens dom mot SUM framgår att återkallandet av 

statsbidrag bland annat bygger på att misogyni ska ha framförts på möten arrangerade av organisationen samt att det ska ha funnits vissa organisatoriska kopplingar mellan SUM och det Muslimska brödraskapet.

 

Sveriges Fredsråd kan anse att om så är fallet kan det finnas fog för att dra in statligt stöd enligt de regelverk som gäller. Misogyni bryter mot principen om jämställdhet och samröre med Muslimska brödraskapet kan bryta både mot principen om icke-diskriminerng och principen om respekt för mänskliga rättigheter.

 

Samtidigt finner Sveriges Fredsråd det märkligt att svenska domstolar och myndigheter anför kopplingar till Muslimska brödraskapet som skäl för att dra in bidrag. Detta med tanke på att en av rådets medlemsorganisationer, Föreningen Syriensolidaritet, på sin webbsida och i andra sammanhang lagt fram handfasta bevis för att svenskt statligt bistånd till så kallade oppositionsgrupper i Syrien bland annat har gått till grupper med starka band till Muslimska brödraskapet.

 

Det mest intressanta i sammanhanget är dock att Förvaltningsrätten valde att frikänna SUM. Jämställdhetsmyndighetens “praxis” vilar alltså på utslagen i två underrätter, där dessutom underrätterna kommit fram till olika beslut. 

För att ändå ge beslutet någon form av rättslig legitimitet hänvisar Jämställdhetsmyndigheten till en icke-bindande resolution i FN:s generalförsamling, uttalande från EU och från Sveriges regering som samtliga fördömer Ryssland. Därmed är det, enligt Jämställdhetsmyndigheten, rätt att stämpla KFF som en odemokratisk organisation och kräva tillbaka  utbetalda statsbidrag. Jämställdhetsmyndigheten dras sig inte ens för att i sitt beslut fortsätta tidningen Expressens skandalisering av en nu 87-årig svensk fredsaktivist, som vigt en stor del av sitt liv för svenskt och internationellt fredsarbete. 

Det är lätt att uppfatta Jämställdhetsmyndighetens beslut som ideologiskt snarast än juridiskt. 

I det tidigare ovan citerade stycket ur Jämställdhetsmyndighetens beslut sägs bland annat:

 

“Om en bidragssökande organisation eller någon av dess företrädare uttalar stöd för en odemokratisk regim eller en invaderande part i en konflikt eller uppmuntrar eller stöttar ett agerande som innefattar hot eller våld eller ska organisationen inte beviljas statsbidrag.”

Här kan man naturligtvis först fråga sig vem som har rätt att definiera en “odemokratisk regim” . Är det Jämställdhetsmyndigheten, Sveriges regering eller FN? En sådan definition är naturligtvis nödvändig innan någon kan anklagas för att stödja en “odemokratiskt regim”. På något bättre rättslig grund står fortsättningen av den inledande meningen i citatatet “eller en invaderande part i en konflikt..” . Här kan man tänka sig att det är brott mot folkrätten som avses. Både KFF och SFR anser att folkrätten som som den uttrycks i FN-stadgans artikel 2.4 (aggressionsförbud) och artikel 2.7 (förbud mot ingrepp

 i en stats interna angelägenheter) är juridiskt bindande. Därför har båda organisationerna alltid tagit avstånd från brott mot folkrätten, inklusive Rysslands invasion av Ukraina. Problemet för svenska myndigheter att använda sig av brott  mot folkrätten för att neka organisationer bidrag uppstår emellertid när man skärskådar hur “huvudmannen” i detta sammanhang, svenska staten och dess företrädare, ställer sig och tidigare har ställt sig till sådana brott. 

Vid krigsalliansens Natos olagliga bombningar av Jugoslavien (Operation Noble Anvil) 1999 uttryckte Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh sitt stöd för anfallet.

“Jag förstår att Natos bombangrepp mot serbiska mål till slut blev oundvikliga”, sa utrikesministern då till Aftonbladet och la skulden till bombningarna på den angripna parten.

Ann Lindhs uttalande kan inte tolkas på något annat sätt än ett starkt svensk stöd för Natos grova folkrättsbrott.

Till detta kan läggas att Sverige inte bara har understött utan även deltagit militärt i många av de senaste årens grova folkrättsbrott, bland annat mot Afghanistan och Libyen, med insatser långt utöver FN:s resolutioner.

I dagarna har dessutom den svenska regeringen kungjort att Sverige kommer att delta med militära resurser i aggressionskriget mot Jemen.

Det krävs alltså en hel del mod och verbal akrobatik för svenska myndigheter som använder sig av argumentet brott mot folkrätten för att döma och  skandalisera enskilda organisationer och personer. Jämställdhetsmyndigheten har i detta sammanhang visat både stort mod och elegant verbal akrobatik. 

I en artikel i SvD 8 oktober 2022 varnade åtta företrädare för det svenska civilsamhället för riskerna med de förslag till demokrativillkor som hade utarbetats av (s/mp) regeringen. 

“Om förslaget till ny lag för statligt stöd blir verklighet riskerar den att kraftigt beskära det demokratiska utrymmet för det svenska civil­samhället”, skrev företrädarna bland annat. De framhävde också att lagförslagets grundregler innebar en stor risk för godtycklig tillämpning. När de vände sig till kultur­departementet och fråga hur en rätts­säker och proportionerlig tillämpning ska säkras med den nya lagstiftningen blev svaret att de fick lita på att gräns­dragningarna utkristalliserar sig framöver,

Nu är Jämställdhetsmyndigheten med och ”utkristalliserar” gränsdragningen mellan rättssäkerhet  och godtycke, och det förskräcker. Många av de farhågor som uttryckts i SvD-arikeln om risken för att lagförslaget ökar misstänksamhet, självcensur och ”cancel­kultur” inom svenskt civil­samhälle, bekräftas i och med myndighetens beslut.

Ännu värre är kanske att Jämställdhetsmyndigheten med sitt beslut nu går i bräschen för ett samhälle där myndigheterna inte tjänar medborgarna som avsett utan registrerar, kontrollerar och bedömer medborgarnas pålitlighet i maktens tjänst. Der är ett samhälle som vi genom litteraturen och verkligheten känner som det totalitära samhället.

Jämställdhet är ett vackert begrepp, som inte endast inbegriper lika villkor för män och kvinnor utan också bär en vision om alla människors rätt att behandlas lika och alla människors lika värde. Med sin utredning är det tveklöst så att Jämställdhetsmyndigheten är med om att solka ned detta begrepp.

 

Med anledning av de ovan sagda vill Sveriges Fredsråd därför uppmana Jämställdhetsmyndigheten att underkänna Afactor AB:s utredning och ompröva sitt beslut att beröva och kräva tillbaka statsbidrag från KFF.

På så sätt skulle Jämställdhetsmyndigheten kunna återupprätta åtminstone en del av sin förlorade heder.

Sveriges Fredsråd förväntar sig ett svar på denna skrivelse.

Med vänliga hälsningar

Hans Öhrn

Ordförande Sveriges Fredsråd

 

Jämställdhetsmyndighetens svar till Sveriges Fredsråd;

Till Sveriges Fredsråd,

Tack för ert brev till myndigheten.

Anledningen till att er organisation inte kontaktats avseende den särskilda utredningen som myndigheten genomförde är att ni inte är en bidragssökande part hos myndigheten. Det är KFF som har sökt bidrag och som är den organisation som myndigheten är skyldig att granska utifrån den aktuella förordningens krav. Om den sökande organisationen ingår i andra organisationer, såsom KFF gör i Sveriges Fredsråd, är myndigheten skyldig att även granska vad ett sådant organisatoriskt samband kan medföra för efterlevnaden av bland annat demokrativillkoret.

Beslutet om återkrav gällande KFF gäller frågan om efterlevnad av demokrativillkoret för att få ta del av ett statsbidrag. Det handlar inte om yttrandefrihet eller föreningsfrihet. Om en organisation vill bedriva verksamhet för offentliga medel måste alla krav i aktuella förordningar efterlevas.

KFF har överklagat myndighetens beslut så det åligger nu Förvaltningsrätten i Göteborg att pröva myndighetens tolkning av demokrativillkoret.

Med vänlig hälsning,

Anna Tingbäck Chefsjurist Enhetschef för juridikenheten Jämställdhetsmyndigheten Tel: +46 (0)31 3929049 E-post: anna.tingback@jamstalldhetsmyndigheten.se Adress: Box 73, 424 22 Angered Besök: Angereds Torg 9   www.jämställdhetsmyndigheten.se