Ungdomarnas röster, beredda att ta strid mot diktaturen.
Verónica Zapata 2019-11-27, Resumen Latinoamericano

Stormötet i Lauca Ñ i Cochabamba började med en tyst minut för de stupade, offer för statskuppens, och högljudda slagord ”Leve de som stupat”, ”Fosterlandet eller döden, vi ska segra.”

En ung man från El Alto, som precis kommit med i kampen för demokrati, tog till orda: ”Jag gick med i kampen när vår president flögs till Mexiko. Jag befann mig vid Senkatahuset (där en av massakrerna ägde rum), jag stannade upp och såg vad som hände och krävde att demokratin skulle respekteras. För denne Herr Fernando Camacho, ordförande i Santa Cruz’ medborgarkommitté, kom dragande med sin rasism och diskriminering till La Paz och El Alto, och inte bara dit, utan till alla Flernationella Staten Bolivias 9 landsdelar.”

”Jag är inte politiker och har ingen politisk färg, men jag började samla folk och de ställde upp, och vi gick ner till La Paz i sju kolonner, och där gasade de oss, men vi fick stöd av stadsborna. Nu förstår jag hur ledare formas”, sa han och möttes av jubel från MAS medlemmar, ledare, och förtroendevalda.”

Han berättade om massakern i Senkata, El Alto, ”där vi höll vakt, vi försökte inte inta gasverket för att spränga det, det är lögn, inrikesministern Arturo Murillo påstod det för att rättfärdiga att de gasade och besköt oss, 16 av oss dog vilket försvarsministern förnekar, men vi har bevis i blykulorna. Var skulle vi ha kunnat skaffa ammunition? Vem tror att vi skulle dödat varandra (detta hävdade inrikesministern för att rättfärdiga morden).
Vi samlades för att underteckna denna Enhetspakt för att bygga upp MAS (Rörelsen för Socialism) igen. Till de ledare som sålde sig, och detta vill säga klart, de företräder inte oss, och inte heller Bolivias folk. Jag försöker bli en ledare av nytt slag för att försvara, Evo Morales folk.”

Han avslutade: ”Vi är inte politiker, men vi ska bli politiker, för att kämpa för demokratin, och vi ska ställa upp i de allmänna valen. Jag uppmanar alla både i La Paz och El Alto och de sociala rörelserna att stödja denna kamp och kräva att den självutnämnda presidenten Añez, som vi inte känner, avgår. Min enda president är Evo Morales. I Bolivia är vi en generation ungdomar som vägrar att leva under någon nyliberal ”defactokuppregering”.

Vår generation växte upp under president Evo Morales demokratiska regering, med politisk, ekonomisk och social stabilitet under 13 år av demokrati, något som aldrig förr inträffat i Bolivia.

Vår generation upplevde denna tid som självklar och tänkte inte på att den erövrats genom det bolivianska folkets kamp, och alldeles särskilt ursprungsfolkens kamp, med 500 år historia alltsedan 1492.

Från 1825 var Bolivia en republik som under 180 år av gammal- och nyliberala regeringar och statskupper krossade och förblödde landet. Men Bolivia grundades på nytt 2009 som Mångnationell stat, och blev världens första land som sådant. Och med en regering som fördelade rikedomarna, också till dem som genom historien osynliggjorts, kvinnorna och ”indianerna”.

Denna ynglings ord: ”Jag försöker bli en ledare av nytt slag” går tillbaka på Aymarahövdingen Túpak Katari som gjorde uppror och avrättades1781: ”Jag dör men jag kommer tillbaka imorgon som tusentals tusental”. Med samma ord undertecknade vicepresidenten Alvaro García Linera sin påtvingade avgång den 10 november. För det bolivianska folket är Evo Morales inte en president i raden, han är fortsättningen på Tupak Kataris kamp, Evo är vår befriare och därför har Bolivias folk bestämt att kämpa för demokratin tills Evo Morales återkommer till Bolivia.

Sedan talade kokaledaren Andronico Rodríguez, viceordförande för Tropiska Cochabambas Sex Förbund, där Evo Morales är ordförande. Rodríguez ledde de sociala rörelsernas utvidgade stormöte i motstånd mot kuppen i Cochabamba, som är säte för tropikernas förbund i Lauca Ñ, i Cochabamba.

Ett Nationellt Stormöte för Sociala Rörelser i Motstånd mot Kuppen samlade deltagare från olika håll i Mångnationella Bolivia, från El Alto, el Chore i kommunen Yapacani, från kommunen San Julián, norr om Potosí, etc. Mötet analyserade tillståndet i landet och de sociala mobiliseringarna som äger rum på nationell nivå i försvar av demokratin, mot defactokuppregeringen. De sociala rörelserna undertecknade ett ”Åtagande att kämpa för att försvara demokratin mot defactokuppregeringen”.

Vi som utövar befogenheter enligt grundlagen, beslutar som följer:
Vi bekräftar vårt moraliska och materiella stöd till vår broder Evo Morales Ayma, Mångnationella Bolivianska Statens president.
Vi bekräftar undantagstillståndet från och med idag 26 november tills defactoregeringen uppfyller de överenskommelser och kompromisser som gjorts med landets mobiliserade sociala rörelser.
Vi kräver att den Mångnationella Nationalförsamlingen och dess verkställande organ omedelbart antar en lag som garanterar de grundläggande rättigheterna för den utsatta befolkningen, de civila, politiska och grundlagsenliga rättigheterna för de valda politiska myndigheterna och fackliga ledare.
Vi uppmanar Bolivias Arbetares Centralorganisation att bekräfta sitt åtagande att hävda den skyddslösa befolkningens grundläggande rättigheter, och ta avstånd från den totalitära defacto mördarregeringen, och kräva den självutnämnda presidentens avgång.
Vi uppmanar MAS ISP:s nationella ledning att kalla till ett utvidgat stormöte inom 5 dagar.
Vi kräver offentlig återupprättelse av de nationella symbolerna som Whipalafanan, och att de ansvariga för att ha bränt fosterlandets fana bestraffas.
Vi kräver att de anhålla omedelbart friges och att den olagliga förföljelsen och anhållandena upphör.
Det Nationella Utvidgade sociala motståndsrörelsernas flertal beslöt att bjuda in Bolivias Interkulturella Kvinnors Fackförbund att delta i Enhetsfronten.
Beslöt att underteckna ett åtagande befästa vår enhet i den sociala och politiska kampen för att uppnå social rättvisa.
Vi kräver omedelbart upphävande av dekretet D.S. 4078 som stämplar mot det bolivianska folkets liv, är ett övergrepp på, brott mot.

Översatt Eva Björklund 2019-11-29