För rätten till fred, ABF, 20191214. Rörelsen för fred med jorden och fred på jorden är vår tids stora hopp. Det handlar om ett globalt hot som mänskligheten inte tidigare stått inför, risken att bli utplånad av ett kärnvapenkrig eller av att utrotningen av arter och den globala uppvärmningen går så långt att mänskligt liv inte längre blir möjligt på vår planet. Det handlar om stora frågor men måste samtidigt handla om vardagen för att skapa det folkliga engagemang som gör en samhällsförändring möjlig.

Denna breda rörelse för att möta globala hot genom att skapa fred har växt fram i olika steg. Det som förband det globala hotet av ett atomkrig med vardagen var när en antikärnvapenkommitté i St Louis 1958 startade en undersökning av strontium 90 i spädbarnständer. Undersökning leddes av Louise Reiss och visade att atombombstester i atmosfären ledde till ökad radioaktivitet i människokroppar. Det bidrog till att övertyga USA om att skriva på provstoppsavtalet 1963. Rachel Carsons bok ”Tyst vår” bidrog också till den nya typ av miljörörelse som växte fram och förband frågan om utsläpp i naturen med folkhälsan. I ett andra steg bidrog Ingrid Segerstedt Wiberg, ordförande för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet i Sverige, och Miljöforum, i samband med FN-konferensen om miljö i Stockholm 1972, till att miljörörelsen började protestera mot kärnkraften. Den intima sammankopplingen med kärnvapen gjorde att miljö- och fredsrörelsen stärkte varandra. Kärnkraften var en mycket dominerande industriinvestering. Det ledde till mycket hårda konflikter och att antikärnkraftsrörelsen utarbetade alternativa energiplaner och krav på ett resursbevarande samhälle, vilket gjorde antikärnkraftsrörelsen till den pådrivande kraften i miljörörelsen globalt.

Antikärnkraftsaktivister startade också 1991de första folkliga internationella klimataktionsdagarna på 500 platser i 70 länder. Redan i miljörörelsen alternativa energiplan 1978 ingick både stopp för kärnkraften och halvering av oljeförbrukningen. När vi nu står inför klimatkrisen är problemen mer omfattande och det har tagit tid att bygga upp en folkrörelse som både riktar sig mot något och visar på konstruktiva lösningar.

I början av 1990-talet riktade de internationella klimataktionsdagarna sina krav både mot utsläpp och avskogning, därtill inom ramen för ett tydligt globalt rättvisebudskap och att ta strid i lokala konflikter. Detta trängdes dock undan av klimatlobbyism med hopp om samverkan mellan stater och storföretag, uppmuntrade av opinionen. Dock nästan enbart inriktat mot utsläpp. Detta har nu ett nytt folkligt uppsving brutit, skolstrejker i hela världen talar både om klimatet och artutrotning. I december fick de internationella folkrörelserna Jordens Vänner och Via Campesina stöd från internationella klimatrörelsen 350.org för kravet ”Nej till handel med utsläppsrätter”, ett krav som globala rättviserörelsen länge ställt och som nu fick gensvar hos det internationella klimatnätverket. Det öppnar för ett bättre samlat miljö- och fredsrörelsebudskap. Internationella fredsbyrån IPB lade grunden redan vid sitt 125 årsjubileum 2016 när de bjöd in internationella fackföreningsrörelsen och Jordens Vänner för att diskutera klimatomställning. Det är viktigt att arbeta med en samlad syn på vår tids stora hot och hur de kan lösas.

Det kommer bli svårt. Kampen mot atombomben har återigen blivit aktuell. Kampen mot kärnkraften förblir central. Klimatfrågan är både nationell och internationell. Det handlar inte bara om fossilindustrin utan också om agroindustrin och militärindustriella komplexet som alla är intimt sammanbundna med varandra.

Det gäller nu att göra dessa samband tydliga. Protester mot militärövningen med Nato, Aurora 2020 som börjar 11 maj, avgörande för att vi ska kunna motsätta oss den upprustning och det informationskrig som Sverige aktivt deltar i. Aurora 20 blir mer omfattande än sin föregångare Aurora 17. Huvuddelen av svenska försvarsmaktens personal och förband kommer engageras. Sverige kommer med värdlandsavtalet medverka till att flytta NATO:s militära kapacitet ett stort steg närmare Ryssland. Medan osäkerheten kring Turkiets roll i NATO och därmed den södra delen av alliansens omringning av Ryssland ändrar Sveriges medverkan i Natoövningar det säkerhetspolitiska läget och skapar större otrygghet i Nordeuropa.

Aurora 20 ingår i Defender 2020 som NATO-länder övar längs Rysslands gränser i Europa från längst uppe i norr till Georgien. Hela divisioner och mycket vapen fraktas över från USA och en hel del bli kvar. Fyra krav kan vara samlande i protesterna mot Aurora 20: Aurora 20 är ett hot mot Sveriges säkerhetspolitiska trygghet
Aurora 20 är ett hot mot världens säkerhetspolitiska trygghet. Aurora 20 är ett led i en upprustning som stjäl resurser från sjukvård och från investeringar för att rädda klimatet

Aurora 20 är ett hot mot demokratin genom anpassning till storföretagens krav på försvarspolitiken.

Parallelt med vårt möte ”För Rätten till Fred” pågår i ABF huset ett möte om de många uppror som pågår runt världen. Och 28-30 november samlas i Paris 55 länders proteströrelser på initiativ av algeriska arbetarpartiets ledare Louisa Hanoune. Detta möte riktas mot arbetslöshet, hungersnöd, miljöförstöring, upprustning och krig och betonar ungdomars viktiga roll och att nya oberoende rörelser växer fram. ”Mot krig, utsugning och förtryck – folken vill leva!” är mötets paroll, som också uppmanar till en gemensam aktionsdag mot krig. I Tyskland samlades vid samma tid hundratals aktivister för att samordna kampen mot NATO:s militärövning Defender 2020 i maj 2020.

Vi har all anledning att bidra också i Sverige till den internationella kampen genom protester mot Aurora 2020 mot upprustning, krig och för konstruktiva lösningar på den sociala och ekologiska krisen. Tillsammans kan vi inför och under Aurora 20 ta steg framåt för att bygga en folkrörelse för fred på jorden och fred med jorden.

Tord Björk
Aktivister för fred