Sverige borde som följd av kriget i Ukraina fördjupa EU-medlemskapet, men inte ingå i någon försvarsallians. Säg nej till Nato även om Finland går med, skriver läkaren Sven Britton.

Vi var många, inte minst i fredsrörelsen, som ännu kvart i fyra på morgonen den 24 februari var övertygade om att inte ens Putin skulle göra något så vansinnigt – och omodernt – som att med kanoner och bombardemang söka kuva ett land i sitt eget närområde. Vi trodde att, som dittills, de stora länderna skulle utlokalisera denna typ av krigföring till den fattiga världen och med detta fortsatt hålla det militärindustriella komplexet på gott humör.

Tyvärr har omvärldens – inklusive Sveriges – reaktion varit lika primitiv. Den alliansfrihet som varit Sveriges utrikespolitiska position hittills har nu börjat ifrågasättas. Kraven på skyndsam militär upprustning och anslutning till Nato blir alltmer högljudda. En omsvängning är på gång även i Finland, som genom sin närhet till Ryssland tidigare varit skeptiskt till Nato.

I vårt land beundrar vi Finland och hur de har bevarat sin självständighet och särart i skuggan av sin stora granne. Skulle Finland gå in i Nato blir det snarast självklart att vi också ska göra det.

Men inte alls. Går Finland med kommer Rysslands hela östra gräns bevakas av Natoländer. Då behövs en fristående samtalspartner för att desarmera den hotfulla inringningen. Det skulle kunna bli Sveriges roll. Vi hade den en gång då vår försvars- och utrikespolitik påverkades av kvinnor som Alva Myrdal, Inga Thorsson, Karin Söder, Maj Britt Theorin och Margot Wallström.

Vi borde i det läget i stället följa Finlands EU-politik med ett fullständigt, och därmed mer inflytelserikt, medlemskap som inkluderar ett medlemskap i den monetära unionen (euron) och den europeiska insatsstyrka som initierats av Frankrike.

Ett Natomedlemskap kanske är lätt att tänka sig med Jens Stoltenberg som Natos generalsekreterare och Joe Biden som USA:s president, men redan med personer som Anders Fogh Rasmussen (dansk före detta statsminister och tidigare generalsekreterare i Nato) för att inte tala om Donald Trump ökar riskerna för militära konflikter. USA:s president är inte bara USA:s överbefälhavare, utan även Natos.

Förutom ett solidariskt deltagande i en EU-armé bör Sverige avrusta sitt nationella militära försvar och helt koncentrera sig på civil- och cyberförsvar, där rimligen de framtida slagfälten ligger. Hopplöst gammalmodiga kanoner, tanks och bomber är så besudlade med primitivt lidande för människor och miljö att världen behöver exempel på att det går att vända sig från detta organiserade förödande; att smida svärden till plogar som det står i Bibeln.

Öka fredsinsatserna och minska militärinsatserna. Det kan vara modigt att vara feg.

Sven Britton