Tal av Eva Myrdal 3 maj, pressfrihetens dag,  2023 vid möte för krav på frigivning av Julian Assange.

Svenska folket drabbades den 16 november 2022 av en Utlandsspionerilag. Lagen innebär bland annat att vad som benämns grov obehörig befattning med hemlig uppgift med grund i utlandsspioneri kriminaliseras och förs in i brottsbalken – journalister och deras källor är inte längre skyddade av tryckfrihetsförordningen. Lagändringarna innebär även begränsningar av rätten att meddela och anskaffa uppgifter för publicering i grundlagsskyddade medieformer. Tysta lät vi det ske – journalister som röstberättigade medborgare. Eller nästan tysta – det fanns de som försökte väcka debatt – som Stödkommittén för Julian Assange och det blev ett pip av protest i media dagarna innan grundlagsändringen röstades igenom. Vad röstades igenom av alla ledamöter utom de från Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Bland annat att vi som betalar för såväl domstolar som riksdagsledamöter som generaler och soldater inte skall få kännedom om krigshandlingar och krigsplaner om detta kan irritera makthavare – offentliga eller sekreta – i Förenta staterna eller övriga Natoländer.

Roten till problemet är skyddet av förövarna.

Det gäller livet – det gäller livet för journalister likt Julian Assange som avslöjar förövarna av krigsbrott begångna av Förenta staterna. Vad som följde i hans fall är en förföljelse där överåklagare Marianne Ny gjorde vad hon kunde för att han skall vara där han nu är – isolerad i Belmarsh säkerhetsfängelse i Storbritannien i väntan på utlämning till Förenta Staterna och 175 års fängelse. Brottet? Att publicera information om Förenta staterna krigsbrott i bland annat Irak genom Wikileaks. Ni minns kanske ”Collateral murder” – videon som visar den US-amerikanska helikopterbesättningen meja ner tio civilklädda människor som går på en gata i Bagdad? Bland dem en korrespondent för nyhetsbyrån Reuters. De skjuter med glada kommentarer som ”Hahaha jag tog dem” – O ja, kolla nu de döda bastarderna – Bra skjutet!”. Videon publicerades 5 april 2010 och den irriterade förstås makthavare – offentliga och sekreta – i Förenta staterna. Dessa som lurat sina medborgare att det fanns ett anfallskrig för demokrati.

Och det gäller livet för oss i Sverige, och för alla våras barn och barnbarn – för i vems intresse skall vi nu dö med vapen i hand och för vems intresse skall vi döda medmänniskor – i vilket krig skall vi dö som civilister? I nästan 20 år var Sverige i krig under Natos ”rules of engagement” i Afghanistan. Insatschef Michael Claesson berättar på Försvarets hemsida att det han kallar insatsen – det vill säga kriget på Natos och Förenta staternas sida, fostrat en hel generation svenska officerare, och vidare att de svenska soldaterna var inblandade i en mängd strider. Så vad gjorde de? Vi som betalade för dem får inte veta. I den dåvarande regeringens direktiv till granskning av krigsinsatsen för åren 2012–14 fanns inte ett ord om att eventuella brott mot folkrätt och humanitär rätt skulle utredas.

Men vi vet att 2009 gick svenska militärer över till upprorsbekämpning som innebar fullt krig mot talibaner. Svenska Isaf följde USA:s/Natos krav och införde COIN-strategin (Counterinsurgency). COIN byggde till stor del på nattliga räder i afghanska hem (targeted killings). Detta skapade en våldsam förbittring hos allmänheten och stärkte talibanernas motstånd. Svenska folket fick ingenting veta om denna omläggning. Wilhelm Agrell har avslöjat att svenska regeringen underlät att ge riksdagen information. Regeringen talade inte om upprorsbekämpning och COIN utan om ”befolkningscentrerad strategi” i propositionen 2010. Och uppenbarligen grävde ingen enda riksdagsledamot vidare för att kunna mobilisera sina väljare – ens då, utlandspionerilagen förutan.

Så vem skyddar förövarna? Låt inte den frågan lämna oss, för nu gäller det inte längre att peka ett anklagande och moraliserande finger mot långt-bort-i-stan. Nu gäller det Sverige och här har vi mandat – vi har mandat att oss själva beskatta och skattekronorna skall fördelas och vi skall ta greppet.

Får vänsterpartisten Hanna Gunnarsson eller moderaten Jörgen Berglund i försvarsutskottet bestämma är det inte något problem att politiker inte får information från Försvarsmakten om krigsinsatser för Förenta staterna eller om underrättelsesamarbeten med denna stat. Det var innebörden i vad de sade i P1s program Konflikt 31 mars i år. Inte ett problem för dessa två som lyfter riksdagsarvodet vissa av oss gett dem – men ett kommande problem för oss vanliga medborgare.

För se på Danmark – Natomedlem sedan 70 år. Lars Findsen var högste chef för den militära underrättelsetjänsten i landet. Han fick vetskap om Förenta staternas stöld av data och spioneri mot medborgare i Danmarks grannländer via undervattenskablar. En stöld i samförstånd med danska underrättelsetjänsten och organiserad av National Security Agency – NSA. Ni minns väl Edward Snowden? Genom honom vet vi att dessa datastölder är systematiska och inte ett tillfälligt snedsteg. Den tidigare danske försvarsminstern Claus Hjort Fredriksen bekräftade för medier att danska försvarets underrättelsetjänst samarbetat med amerikanska NSA för att spionera via danska fiberkablar. Nu väntar de båda på rättegång. Findsen riskerar 12 års fängelse för landsförräderi och Fredriksen 4 års fängelse för att ha lämnat ut statshemligheter. Allt tystas ner. Rättegång kommer att hållas i höst. De åtalade kämpar för en rättegång med öppna dörrar. Åklagarmyndigheten har meddelat att de kommer att lägga ner åtalet – av hänsyn till främmande makt – om denna begäran går igenom. Men i staten finns uppenbarligen de som vill ha två medborgare dömda i det tysta. Utan möjlighet till försvar i offentligheten. Utan möjlighet för medborgarna att ta ställning.

Och se på Finland – i januari 2023 dömdes två journalister för att 2017 ha publicerat information – från öppna källor – om praktiken kring det som motsvarar svenska FRA-lagen. Försvarsmakten och riksåklagaren anser att publiceringen skadat deras anseende. Och de ville också – men fick inte igenom – att opublicerade artiklar i ämnet skulle vara del av det straffbara.

Och 29 april – för fyra dagar sedan – stoppade SVT:s Charlotta Friborg bilder från Pentagonläckan på grund av fruktan för spionerilagen.

Så ser framtiden ut.