Jag deltog i ett Nordiskt-Ryskt Seminarium i Oslo den 3-4 februari, 2020. Det arrangerades av Internationella Kvinnoförbundet för Fred-och Frihet (IKFF), Norge, och norska Fredsförbundet. Seminariets tema var ”Grannar som vänner-inte fiender”. Seminariet samlade 45 deltagare från Danmark, Finland, Norge, Ryssland och Sverige och var en fortsättning på den Nordiska Freds-och Dialogresan till Ryssland i maj 2018. Seminariet hölls på norska fredsinstitutet, PRIO (Peace Research Institute), Oslo, och stöddes av norska utrikesdepartementet. Organisationen planerar redan en uppföljning 2021 i Norge.

Huvudsyftet med seminariet var att stärka relationerna mellan fredsaktivister i Norden, diskutera gemensamma utmaningar och visioner och bidra till ömsesidig förståelse och kanske även hjälpa till att minska de spänningar som finns för närvarande. Spänningarna mellan västländerna och Ryssland är en av de drivande krafterna bakom militariseringen och upprustningen som involverar både de konventionella och nukleära styrkorna.

Vi hade öppna diskussioner om hur fred, nedrustning och ett sunt fredsklimat skulle stärkas. Vi var överens om att leta efter vägar att fortsätta med praktiska och strategiska initiativ och en dialog med sikte på lösningar. Många citerade borgmästaren i gränsstaden i Kirkenes ”Vår gemensamma säkerhet ligger i att stärka samarbetet folk till folk över gränserna.

Vi ansåg att användandet av fiendebilder och massmedias demonisering av de politiska ledarna är farlig, upprätthåller fruktan och får människor på så sätt att acceptera ökande militära kostnader. Deltagarna var överens om att vi inte ska acceptera att världens resurser, naturtillgångar, finansiella och intellektuella, ska missbrukas för militära syften, att dessa tankegångar är naiva och förlegade. Militären gör oss i själva verket mindre säkra, både ekonomiskt och ekologiskt, dels genom att använda så mycket av de resurser som behövs för andra behov och dels genom faran med de ofantliga utsläppen av växthusgaser, som militärens verksamhet ger upphov till. Vi tänker inte tillåta att militären får undantag från de internationella klimatavtalen. I stället måste vi använda resurserna för att lösa de verkliga säkerhetsfrågor som hotet mot mänsklighetens och planetens överlevnad, klimatet och miljöns försämring innebär, och den alltmer ökande ojämlikheten och frågan om kärnvapen.

Olika alternativ diskuterades om hur vi ska kunna bidra till att ändra attityderna för att kunna vända kärnvapen- och rymdvapenkapplöpningen, minska försvarskostnaderna och ta oss ur det dominerande, tillväxtorienterade, militariserade, konfrontativa och tävlingsinriktade mönstret. Kort och gott hur ska vi bygga gemensam, mänsklig säkerhet, och en freds-och ickevåldskultur.

Bland de konkreta förslagen fanns följande att:
• fortsätta att dela kunskap och idéer.
• inspireras av varandras kulturer och konst
• arbeta för att stärka civilsamhället och den demokratiska praktiken
• söka vägar för att ändra produktions-och konsumtionsmönstren som är bra för naturen.
• etablera ständiga strukturer för fred, tex. ett fredsdepartement för fred på alla nivåer.
• använda oss av FN, diplomati, och mångnationellt samarbete.
• bidra till att implementera FNs planer för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatet
• arbeta för ett ickemilitariserat Arktis och Östersjön.
• vidmakthålla Arktiska Rådets ickemilitariserade och operationella hållning.
• samla namn för att stödja FNs kärnvapenförbud
• fortsätta varna för kärnavfall och annat farligt avfall och en säkrare avfallshantering.
• söka närmare samarbete mellan fredsrörelsen och miljörörelsen,
• arbeta över generationsgränserna, dela kunskap och prioriteringar.
• söka samarbete och nya partner med ”syskongrupper” och organisationer.
• Slutligen slog vi fast behovet av nära samarbete för att bygga det förtroende mellan folken, som är grundläggande för vår överlevnad

Nordiskt/Ryskt Seminarium, Peace Research Institute, PRO, Oslo, 3-4 februari- 2020.
Agneta Norberg