Sverige och övriga nordiska landmassan har utvecklats till att bli en ofantlig strategisk plattform för USA/Natos krig mot Ryssland. Det handlar alltså inte enbart om de många stridsövningarna t.ex. Cold Response, Arctic Challenge Exercise, Aurora och den ofantliga stridsövningen Trident Juncture 2018 med 50 000 soldater, 130 stridsflyg, 70 stridsvagnar från 30 länder. Det handlar om de installationer som redan finns och som jag menar är en av förutsättningarna för USA/Natos krigföring i nordområdet. 
2011 i januari inbjöds statsministrarna i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island men även de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen till London av premiärminister Cameron för att forma ett ”Mini-Nato”, som det informellt benämndes. Diskussionerna om detta utgick från Thorvald Stoltenbergs dokument, som gavs ut 2009. Thorvald Stoltenberg är far till nuvarande generalsekreteraren för NATO, Jens Stoltenberg, tidigare statsminister för Arbeiderpartiet i Norge.

Senare samma år samlades denna skara statsministrar i Reykjavik på Island för att fortsätta diskussionerna om det nordiska samarbetet med Nato i norden. Även utrikesministrarna i de nordiska länderna inbjöds senare samma år till Oslo för överläggningar utifrån Thorvald Stoltenbergs dokument.
 Att norra norden är strategiskt mycket viktigt för Nato blev ännu mera tydligt när krigsorganisationen förlade ett av sina möten på ögruppen Svalbard som är en officiellt demilitariserad zon, 2017. Att Svalbard skulle vara en demilitariserad zon, beslöts redan 1920, och undertecknades av Norge och Sovjetunionen och efterhand av över 50 länder.
Jag tänker här göra en översikt över de USA/Nato-installationer som finns i övriga nordiska länderna. Och jag inleder med Grönland som inte alltid räknas till Norden. Jag anser att det gör det eftersom Danmark är ansvarigt för Grönlands utrikespolitik.


Grönland – heter egentligen Kalaallit Nunaat.


Fram till så sent som 2009, var Grönland i praktiken en dansk koloni. USA såg det som oerhört viktigt att Grönlands utrikespolitik även i fortsättningen skulle vara i händerna på Nato-landet Danmark. USA hade oerhört viktiga militära installationer på Grönland. Ja, USA hade t.o.m placerat kärnvapen på denna stora ö. Idag är Grönland plattform för USAs strategiskt viktiga radaranläggningar på Thule-basen, nordvästra Grönland. Dessa radaranläggningar utgör en grundläggande komponent i USAs s.k. missilförsvar.


Island.


Island var med redan vid Natos bildande, 1949. USAs kärnvapenbas i Keflavik låg strategiskt till för bombning av Sovjetunionen. Enligt Richard Fieldhouses’ bok, Nuclear Battlefields, placerade USA ut 48 kärnvapenbomber på Keflavik. Basen stängdes efter murens fall och kärnvapnen fraktades bort. Idag diskuteras ifall Keflavik återigen ska bli en kärnvapenbas. Ska det åter bli ett av huvudkvarteren för USAs Atlantiska militärkommando och en startplatta för USAs olika typer av spionplan t.ex. AWACS (Air Borne Warning and Controlstations) alltså flygande kontroll- och avlyssningsstationer och SOSUS (Sound Surveillance Systems) och LORAN-C som innebär undervattenskablar för avlyssning av ryska ubåtar och fartyg. Det finns de som starkt misstänker att dessa installationer åter är i bruk idag och förbättras och byggs ut. Förutom detta är Island bas för flera av USAs radaranläggningar.


Norge.


Norge blev medlem i Nato 1949. Det som hände då liknar en kupp om man tar del av civilingenjören Kari Enholms bok, Bak Fasaden, 1987. Det var Arbeiderpartiet som hade makten när frågan om Nato-medlemskap diskuterades på landsmötet. Denna viktiga fråga fanns inte medtaget på dagordningen och debatten om Nato gick i ”lynetempo”, alltså i blixtens hastighet, enligt Kari Enholm. Bak fasaden handlar om hemlighållandet av USAs säkerhetspolitik i Norge. Beslutet blev att USA inte skulle få placera ut kärnvapen i fredstid på norsk mark. ”Avskräkning och beroligelse” var undertiteln i avtalet med USA. Norge utvecklades snabbt till ett osänkbart hangarfartyg för USAs olika typer av militära installationer, och för USAs krigföring mot dåvarande Sovjetunionen. Norska havet och kustområdet fick en stor strategisk betydelse för USAs kärnvapenbestyckade Polaris och Poseidon ubåtar. Idag patrullerar 2 av USAs 10 Trident-ubåtar i nordområdet och gömmer sig under isen i norra ishavet. Om en Trident avlossar hela sin last av kärnvapenmissiler kan hela norra halvklotet utraderas.

Förutom detta har USA installerat COB-baser (Co-located Operation Bases) längs hela Norge, från Sola i söder, Rygge, Gardemoen, Flesland, Örlandet, Bardufoss, Andenes och Bodö. Där har USA placerar ut bränsle- och reservdelslager. Det är operationsbaser för samordnad krigföring och förhandslagring för USAs bombflygplan i en krigssituation. Idag har USA placerat ut soldater permanent i Nordnorge. Norge är plats för en ofantligt stor radaranläggning på yttersta spetsen av Nordnorge, endast 35 km från den ryska gränsen.
Major Einar Edvardssen hoppade av sin militära tjänstgöring i Bodö i norra Norge under 80-talet på grund av att USAs bombplan övade på att fälla kärnvapen i nordområdet. Han besökte Sverige och berättade hur rasande han blev. Han gick till pressen för att säga som det var. Han berättade, att han väntat i två timmar på radiostationen i Bodö för att bli intervjuad. Då kom en journalist ut till honom och meddelade att det inte kunde bli någon intervju. Det var inte massmedialt intressant.

Svalbard.


Rakt norrut från Norges fastland ligger ögruppen Svalbard som jag nämnt tidigare. Denna demilitariserade zon mellan Nato-landet Norge och Ryssland har undergått en dold förvandling på grund av att USA, med den norska regeringens godkännande, omvandlat ögruppen till en plattform för Svalsat som idag är plattform för ett stort antal radaranläggningar. USA använder satelliter i alla krig för underrättelseverksamhet, styrning av vapen, kommunikation och mycket annat. Journalisten, Bård Wormdal gav ut boken Satellittkrigen 2011. Där säger han bl.a: ”Norsk satellitverksamhet strider mot internationella traktater. USAs anläggningar på Svalbard (Svalsat) hade stor betydelse under USAs krig i Libyen. Detta strider mot Svalbardtraktaten.” För att visa på Svalsats stora betydelse för USAs krigföring runt om i världen förlade Nato ett av sina möten på Svalbard. Detta var självklart en oerhörd provokation mot Ryssland.

Läs del 2 här

22 NOVEMBER, 2020 ~ FOLK OCH FRED
Av Agneta Norberg, 2020
I styrelsen för Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space http://www.space4peace.org