Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Birgitta Dahl, fd talman i Sveriges riksdag, Lena Hjelm-Wallén, fd utrikesminister. 29 mars, 2021.
Året runt, den vackraste sommardag liksom den mest gnistrande vinternatt, decennium efter decennium tvingas vi alla att leva under hot från förprogrammerade kärnvapenmissiler. Men för att behålla livsglädjen och för att våra samhällen ska fungera tvingas vi bortse från detta hot.
Det var om detta Alva Myrdal skrev, när hon för 45 år sedan förtvivlad konstaterade ”att människor runt om i världen vant sig vid att leva vidare, så obekymrade av den ständigt ökande risken, att den stora förödelsen plötsligt kan utplåna oss alla och vår civilisation.”
2017 antogs konventionen om kärnvapenförbud av 122 medlemsstater i FNs generalförsamling och som nu gäller som lag från den 22 januari 2021, då mer än 50 stater ratificerat den. Det innebär att kärnvapen nu är olagliga enligt internationell rätt för de stater som ratificerat konventionen.
Saknat stöd
Den 12 juli 2019 tvingades utrikesminister Margot Wallström konstatera att det i den svenska riksdagen då inte fanns stöd att ratificera konventionen. Ett skäl som anfördes var att en sådan skulle vara skadlig för våra samarbeten med USA, Nato och grannländer i Norden.
Detta bemöttes bland annat av fyra professorer i internationell fredsforskning. Vårt partnerskap med Nato är inte ett hinder för ratificering då både Österrike och Irland, som i likhet med Sverige har ett sådant partnerskap, gjort detta.
Även 56 förutvarande stats-, utrikes-, och försvarsministrar i Nato-länder, däribland Tyskland, Kanada, Japan, Norge, Danmark och Island yrkar på att deras hemländer ska ratificera.
Risken för vårt land att utsättas för ett anfall med kärnvapen skulle minska i stället för att öka, vilket är fallet när ett militärt angrepp med kärnvapen kan misstänkas utgå från vårt land.
En ratificering skulle innebära att kärnvapen inte under några omständigheter tillåts inom svenskt territorium. Risken för vårt land att utsättas för ett anfall med kärnvapen skulle minska i stället för att öka, vilket är fallet när ett militärt angrepp med kärnvapen kan misstänkas utgå från vårt land.
Sverige är en mycket respekterad nation för sin långa tradition av arbete mot kärnvapen. Vi kan inspirera andra att följa efter och öka det moraliska trycket på kärnvapenstaterna.
En svensk ratificering förutsätter att en majoritet av riksdagens ledamöter lever upp till sitt ansvar för kommande generationers säkerhet genom att bidra till att minska hotet från kärnvapnen. Därför uppmanar vi riksdagens ledamöter att verka för att Sverige snarast ratificerar konventionen om ett förbud mot kärnvapen.
Därmed skulle Sveriges röst i opinionsbildningen mot kärnvapen bli tydligare och Sverige skulle återta rollen som stark pådrivare i arbetet mot kärnvapen. Det bidrar till en säkrare värld för alla.