Hans Öhrn, Syrien Solidaritet, Medborgarplatsen Stockholm 4 juli 2021
För bara någon vecka sedan lämnade 32 långtradare landsbygden vid al-Yarubiya inte långt ifrån staden Hasakah i nordöstra Syrien. På långtradarna hade tjuvar lastat syriskt nyskördat vete. Lokalinvånare kunde sedan se hur långtradarna, tillsammans med stort antal tankbilar, även de fyllda med stöldgods, försvann över gränsen och in i Irak.
Ungefär samtidigt, kanske någon dag tidigare, dog en fåraherde i ett annat hörn av Syrien när han trampade på en försåtsmina. Den hade medvetet lämnats kvar av terrorister när de tvingades fly fältet, bortjagade av syriska regeringsstyrkor.
För bara några dagar sedan lät USA:s president Joe Biden bomba Syrien. Flera människor dödades i attackerna och många skadades. Biden ville förmodligen visa att han kan göra precis som föregångaren Donald Trump, som också tyckte om att bomba sina motståndare.
Dessa aktioner har det gemensamt att de är alla orkestrerade och utförda av USA-imperialismen och dess drabant i öster, den Europeiska unionen.
I de första fallet använder sig imperialismen av milisförband, som villigt stjäl mat och olja från det syriska folket, för att behaga sina uppdragsgivare. I det andra fallet handlar det om terrorister som såväl har skapats som beväpnats – och när det har passat – demoniserats av imperialismen för att kunna användas som förevändning för folkrättsvidriga attacker mot självständiga nationer. I det tredje fallet handlar det som den sekelgamla våldskultur som etablerat sig i USA där bomber och inte säkerhet alltid kommer först – skjut först, fråga sen.
Dessa aktioner har också det gemensamt att de inte kan dölja att imperialismens har förlorat slaget om Syrien, Den regering i Damaskus, som USA-imperialismen och dess hantlangare för över tio år sedan försatte sig att bomba bort sitter i dag säkrare än kanske någonsin tidigare. Två USA presidenter och en svensk statsminister, som alla en gång svor på att få bort Damaskusregeringen, har däremot fått lämna ifrån sig makten under denna tid. De viktigaste delarna av Syrien är åter regeringskontrollerade och överallt har återuppbyggnaden av landet inletts.
Det vi nu ser i form av stöld, terror och bombningar är imperialismen hämnd på en nation, på ett folk, som inte lät sig kuvas. Till det kommer drakoniska ekonomiska sanktioner – ekonomisk krigföring – som har som syfte att försvåra för människor i Syrien, straffa dem, och sabotera återuppbyggnaden av Syrien. Sanktionerna har också skapat hyperinflation i Syrien, vilket framför allt drabbar människor med små resurser. 60 procent av invånarna i Syrien beräknas ha svårigheter att skaffa tillräckligt med livsmedel för att kunna leva ett tryggt liv. Det är straffet. De ska också så länge som möjligt berövas återuppbyggda skolor, sjukhus, vattenledningar, reningsverk, bevattningsanläggningar och annan nödvändig infrastruktur som straff för att de vägrade böja sig för USA-imperialismen.
Varifrån kommer då denna sanslösa revanschism? Sociologen Göran Therborn gav ett intressant svar i Aftonbladet för ett tag sedan:
”En grund är en religiös människosyn som delar mänskligheten mellan oss, det utvalda folket, och alla andra; syndare, otrogna, kättare, förtappade. I den protestantiska fundamentalismen, varifrån dagens nordatlantiska liberala utrikespolitik hämtar sin eld, finns en sadistisk ådra. Att plåga någon är också att rena honom/henne från synd.”
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. De imperialismen nu gör det är att plåga människor, att plåga och förödmjuka en nation den aldrig lyckades betvinga. Den stöld, den terror, de bombningar och de sanktioner som nu riktas mot Syrien är alltså den värsta form av illdåd. Det är imperialismen som visar sig i sin mest brutala, atavistiska skepnad.
Därför säger vi till de nutida korsriddarna, i USA, i Europa och i Sverige:
Upphör med det religiöst färgade terror- och hämndkriget mot Syrien!
Upphäv alla sanktioner mot Syrien!
Erkänn Syrien som en jämlik nation!