Varje år den 10:e december firas FN:s internationella dag för mänskliga rättigheter. Såväl dagen som de mänskliga rättigheterna förblir okända för miljontals människor. Medan den ekonomiska supermakten utnyttjar dem politiskt, och anklagar andra nationer för att kränka dem. De använder dem, falskt, för att rättfärdiga sina blockader och aggressioner av alla slag, mot nationer som inte böjer sig för deras angrepp.

 

Mat- och energikrisen, klimatförändringarna och den ekonomiska krisen drabbar världens fattigaste länder hårt. Frågan om mänskliga rättigheter har därför blivit akut i Latinamerikas “demokratiska länder” där dessa rättigheter systematiskt ignoreras, undertrycks och kränks mer än någonsin!

Mänskliga rättigheter är kopplade till livet självt, människors liv som står påspel. Därför har kampen för att försvara sjukvård, utbildning och arbetsrätt vuxit kraftigt, framför allt i länder där nyliberala regeringar påtvingar folken ekonomiska åtstramningar, förnekar dem ett värdigt liv och skapar samhällen där de berövas sina rättigheter. Det visar de senaste folkliga protesterna i Chile, Ecuador, Colombia och Centralamerika.

De som påverkas mest av den nyliberala ekonomiska politiken – aktiva i dessa protester – är bönder, lärare, arbetare, kvinnor, studenter, ursprungsfolk, gruvarbetare, transpersoner, jordlösa, hemlösa, afroättlingar, invandrare och andra.

 

De demonstrerar och kräver sina rättigheter.

De nyliberala regeringarna svarar med förtryck, skickar ut säkerhetsstyrkor på gatorna för att mörda folk, medan politiker stiftar lagar för att kriminalisera sociala protester. Medierna censurerar och osynliggör den folkliga resningen. Å ena sidan hyllas de “demokratiska länderna” oavsett om medborgarnas mänskliga rättigheter respekteras eller kränks, och å andra sidan ifrågasätts progressiva och demokratiska regeringar med påståenden att de inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Rent hyckleri och dubbelmoral!

∫FN:s råd för mänskliga rättigheter förlorar trovärdighet och legitimitet om de inte fördömer detta utan blir till ett redskap för att rättfärdiga, främja och legitimera militära och ekonomiska interventioner i Latinamerika.

 

Vi behöver tala om

• Hur USA-utbildad polis och militär angriper och skadar de som protesterar.

• Centralamerikas ekonomiska kris fördrivit miljontals människor,

• Hur ur migrantbarn i USA skiljs från sina föräldrar och hålls fängslade under

fruktansvärda förhållanden

• Hur USA:s och Natos militära närvaro i Colombia, utgör ett hot mot Venezuela.

Vars guldreserv på 31 ton guld de stulit. Guld som var avsett som garanti för att kunna importera mat och medicin åt Venezuelas folk

• Hur Storbritanniens överföring av sitt kärnmaterial till Malvinas/Falklandsöarna, utgör ett förödande ekologiskt hot i södra Atlanten.

• Hur EU-företag begraver giftigt och/eller radioaktivt avfall i Latinamerika, och dömer befolkningen till sjukdom och död

• Hur den urskillningslösa skövlingen av Amazonas, 2019 som avverkat 2,5 miljoner hektar urskog på en månad

• Hur Amerikanska Staters Organisation (OAS) stöder och finansierar kupper, och terrordåd mot länder som inte tillgodoser USA:s intressen, och främjar instabilitet och social oro för befolkningen i dessa länder

• Hur morden på sociala ledare i Honduras, El Salvador, Colombia, Mexiko, Chile, Paraguay, Peru och Brasilien undergräver kampen för att rädda och bevara urskogen ,

• Hur USA- och Europabaserade transnationella företag urskillningslöst lägger beslag på Latinamerikas naturresurser och dömer regionen till ekologisk katastrof.

• Hur ursprungsfolken i hela Latinamerika förtrycks

Idag är det dags att återvända till kampens och enighetens väg, inspirerade av den solidaritet och kärlek som vi visat under Covid – pandemin.

 

Låt oss hävda folkens rätt att bestämma sitt eget öde. Nog med blockader. USA:s och allierades straffåtgäder mot Kuba, Venezuela och Nicaragua måste upphöra.

Vi accepterar inte EU-ländernas medskyldiga tystnad, som belastar förbindelserna med Latinamerika.

 

Allt fler progressiva regeringar väljs i Latinamerika. Vi måste stödja alla folk som vill övervinna nyliberalismen. Enighet och handling, inspirerade av solidaritet och humanism, kommer att göra det möjligt att återuppbygga en solidaritetsrörelse i Sverige och hela Europa. Vi förbinder oss att solidarisera oss med våra folks kamp,

och Vi uppmanar EU och Sverige i synnerhet, att hålla en oberoende politikgentemot folken i Latinamerika och Karibien.

USA:s krigsmaskineri står i kollisionskurs med vår fasta övertygelse att Latinamerika är en fredszon. Vi vill ha dialog, vi vill bygga broar av samarbete och kärlek.

Det är därför som vi bestämt säger:

• Nej till inblandning, nej till hot, nej till ekonomiska blockader, nej till militarism!

 

Organisationer som medverkat till uttalandet:

Alamo, Sociokulturellt projekt, kvartersförening, Kuba

Argentinare i Sverige, för Seger

Chile-Svenska Människorättskommissionen,

Chile Vaknade, Södertälje,

Föreningen för Kulturintegration ADIC,

Föreningen Jaime Pardo Leal,

Kubaner för Kuba i Sverige

Solidaritetskommittén med Nicaragua Carlos Fonseca Amador, Stockholms

Solidaritetsnärverket med Latinamerika, RESOCAL

Svensk-Kubanska Föreningen

Tiwanacu Bolivansk Kulturförening ,

Vänskapföreningen med Ecuador

Vänskapföreningen med El Salvador;

Peruanskt Kulturcentreum;

Víctor Jara Kulturförening, Chile;

Svensk-Paraguayanskt Solidaritetscentrum,

 

Redigering av översättning, Eva Björklund, 2021-12-17