Idag, den 4 juli, gratulerar vi Förenta staternas folk på Independence Day, självständighetsdagen, som markerar kulmen på den amerikanska revolutionen, den antikoloniala frigörelsen 1776 då tretton delstater i Nordamerika förklarade sig oberoende av Storbritannien och bildade Amerikas förenta stater, USA.
Den amerikanska självständighetskampen tände den franska revolutionen och Förenta staterna förblev länge en inspirerande förebild för progressiva och revolutionära rörelser världen över.
Men bildandet av Förenta staterna var ett tveeggat svärd; det hade även en annan sida än den revolutionära. Det var en federation vars ekonomi i betydande utsträckning var baserad på slaveri och som utvidgade sitt territorium genom erövringar, folkmord och krig – och som i denna erövringspolitik ansåg sig ha Gud på sin sida.
Året för massakern vid Wounded Knee 1890 förklarades det officiellt att Förenta staterna sträckte sig till Stilla havet. Profitsystemet hade, med sin naturliga tendens till expansion, redan börjat kasta blickarna mot andra sidan havet, konstaterade den progressive amerikanske författaren Howard Zinn i boken ”Det amerikanska folkets historia”.
Redan innan kriget mot Mexiko förde Förenta staterna fram till Stilla havet, förklarade Monroedoktrinen att Förenta staterna betraktade Latinamerika som sin inflytandesfär.
Inte långt därefter riktade vissa amerikaner blickarna mot Stilla havet: mot Hawaii, Japan och de stora marknaderna i Kina. Förenta staternas expansion fortsatte med annekteringen av Hawaii, Wake Island 370 mil väster om Hawaii på vägen till Japan, och övertagandet av de spanska besittningarna Puerto Rico, Guam och Filippinerna.
1905 slöt Förenta staterna den så kallade Taft-Katsura-överenskommelsen med Japan, om att erkänna varandras respektive anspråk på Filippinerna respektive Korea. USA samtyckte därigenom till Japans kolonisering av Korea.
Ett halvsekel senare hade den fascistiska kolonialmakten Japan kapitulerat efter att Sovjetunionen gått med i Stilla havskriget och USA terrorbombat civilbefolkningen i japanska städer och utplånat Hiroshima och Nagasaki med kärnvapen. Då ockuperade USA södra Korea.
Några år senare försökte de – med hjälp av styrkor från femton så kallade ”allierade” och genom sin kontroll över Förenta nationerna –ockupera hela Koreahalvön med sikte på att gå vidare och lägga under sig Kina och väsentliga delar av Sovjetunionen.
De hotade att sätta in kärnvapen mot Korea och Kina och mot Moskva och andra stora städer i Sovjetunionen.
Den amerikanska framryckningen i Asien hejdades genom kommunisternas seger i den kinesiska revolutionen, upprättandet av Folkrepubliken Kina och USA:s nederlag i Koreakriget – och genom att även Sovjetunionen utvecklade kärnvapen och därigenom avskräckte USA från att använda dem.
I Europa befäste USA sitt grepp om Västeuropa, bland annat genom bildandet 1949 av den USA-styrda militäralliansen Nato, vars funktion enligt organisationens förste generalsekreterare Lord Ismay var att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanarna inne och tyskarna nere”.
Det var inledningen på det så kallade ”kalla kriget”, som varade fram till Sovjetunionens upplösning 1991, och som var en fortsättning i nya former på USA:s strävan efter världsherravälde.
Men kalla kriget var inte bara kallt. Inte en enda dag gick utan att USA genomförde krig, militära interventioner eller statskupper i länder runtom i världen, däribland Italien, Syrien, Albanien, Iran, Guatemala, Indonesien, Kuba, Vietnam, Kambodja, Laos, Dominikanska republiken, Brasilien, Ghana, Bolivia, Chile, Argentina, El Salvador, Afghanistan, Angola, Nicaragua och Tchad.
Särskilt Vietnams, Kambodjas och Laos väpnade motstånd mot USA-imperialismen inspirerade folk världen över till kamp för nationellt oberoende och antikolonial frigörelse.
Sovjetunionens upplösning 1991 och upplösningen av den så kallade Warszawapakten sågs av USA-imperialisterna som en avgörande seger i kampen för totalt amerikanskt världsherravälde.
Efter kalla krigets slut betecknas USA allmänt som den enda kvarvarande supermakten, den enda stormakt som har ambitionen att dominera hela världen.
Zbigniew Brzezinski och andra amerikanska strateger utarbetade planer för vad de kallade ”The Grand Chessboard” (”Den stora schackbrädan”), det vill säga hur USA skulle lägga under sig hela den euroasiatiska kontinenten.
Under de senaste tre decennierna har denna politik tagit sig uttryck bland annat i
· Krigen i Jugoslavien inklusive Natos 78 dagars bombning av Serbien, lösryckandet av Kosovo och etablerandet av den stora amerikanska militärbasen Cape Bondsteel där.
· Förenta staternas och Natos 20-åriga krig i Afghanistan, där Sverige skamligt deltog.
· De förödande krigen mot Irak inklusive USA:s stora invasion 2003, som ödelade landets infrastruktur – el och vattenförsörjningen, sjukvård, skolor och universitet och mycket annat och som kostade miljoner människor livet.
· Kriget mot Libyens folk, där Sverige också bidrog till att krossa Afrikas främsta välfärdsstat.
· Bulvankriget mot Syrien, som nu pågått i över ett decennium.
· Saudiarabiens USA-stödda krig i Jemen.
· Natos utvidgande och militära uppladdning i Europa, med inriktning på konfrontation med Ryssland.
· Den pronazistiska statskuppen i Ukraina 2014 och det därpå följande åttaåriga kriget mot provinserna Donetsk och Lugansk.
Listan över USA:s krigsförbrytelser och andra övergrepp mot länder och folk runt om i världen – i Latinamerika, i Asien, i Mellanöstern, i Afrika och i Europa – kan göras betydligt längre, men dessa exempel räcker för att ge ett perspektiv på konflikterna i dagens värld.
Länder och folk i hela världen har erfarenhet av USA:s och västmakternas brutala rövarpolitik. Många ser det som lovvärt att Ryssland i Ukraina – liksom tidigare Korea, Kina och Vietnam – gör väpnat motstånd mot den amerikanska imperialismen.
Men Folket i Bild/Kulturfront, som jag företräder, anser att relationer mellan stater måste vila på FN-stadgans grund, som förbjuder angrepp på andra länder. Vi ser Rysslands angrepp på Ukraina som ett flagrant brott mot internationell rätt.
Samtidigt konstaterar vi att internationell rätt under flera decennier har undergrävts av USA:s och västvärldens bombningar av Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien, och att Rysslands invasion av Ukraina måste ses mot bakgrund av att USA svikit sina löften till Sovjetunionens ledare att inte utvidga Nato österut. Därför motsätter vi oss att Sverige går med i USA:s krigsorganisation Nato.
Vi säger nej till krig. Vi säger nej till kärnvapen. Vi försvarar vårt lands fred, alliansfrihet och självbestämmanderätt.
Den kampen fortsätter även om Sverige accepteras som medlem i den USA-dominerade aggressionspakten Nato.
Christer Lundgren, Föreningen Folket i Bild/Kulturfront