Sveriges Fredsråd, genom sin ordförande Hans Öhrn, deltog i den internationella konferensen ”Från aggression till en ny rättvis världsordning i Belgrad den 22-24 mars. Konferensen markerade 25-årsdagen av NATO:s aggression mot Förbundsrepubliken Jugoslavien (som då bestod av Serbien och Montenegro). Sveriges Fredsråd deltog i den andra panelen och erinrade bland annat om att Sveriges dåvarande utrikesminister, Anna Lindh, ställde sig bakom och stödde Natos attacker mot Jugoslavien trots att de utgjorde ett flagrant brott mot folkrätten. Det var uppenbart redan då att Sverige hade lämnat sin 200-åriga neutralitet och var på väg att bli den krigshetsande nation bland andra i Nato-familjen som det nu har blivit.
Natos aggression markerade början på en ny fas i USA:s offensiv – med stöd av sina allierade i Nato och EU – för att återta den mark som man hade förlorat när styrkeförhållandena ändrades till förmån för fredsbevarande krafter, sociala framsteg och nationell frigörelse efter andra världskriget.
Denna aggression mot ett suveränt land, innebar inte bara att kriget återvände till Europa, utan också startpunkten för nya operationer av inblandning, destabilisering och aggression, inte minst mot Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien, bland många andra länder.
Kriget mot Jugoslavien visade på ”Natos djupa hyckleri”, som falskeligen förkunnar att man försvarar ”frihet,mänskliga rättigheter och demokrati”. Sveriges Fredsråd beklagade att Sverige, efter en propagandaoffensiv som helt saknade demokratiska inslag och som riktades mot det svenska folket, nu är medlem av militäralliansen Nato.
Tillsammans med andra organisationer fördömde också Sveriges Fredsråd Israels brutala attack mot det palestinska folket och den massaker mot befolkningen på Gazaremsan som nu pågår, och krävde ett omedelbart och permanent eldupphör, humanitärt bistånd och ett slut på den israeliska ockupationen.
Den 24 mars 1999 inledde Nato under ledning av Förenta staterna (USA) en direkt militär attack mot Förbundsrepubliken Jugoslavien, utan tillstånd från FN:s säkerhetsråd och i uppenbar strid med FN:s stadga, Helsingforskonferensen slutdokument och grundläggande principer i Folkrätten. Genom att angripa en stat som inte hotade någon av sina medlemmar bröt Nato till och med mot sin egen grundstadga.
Under 78 dagar av luft- och sjöbombningar förstördes eller skadades regeringsbyggnader, sjukhus, flygplatser, kraft- och vattenstationer, broar, marknader, fabriker, tåg, TV-stationer och annan civil infrastruktur, inklusive sekelgamla kyrkor, allvarligt. Tusentals civila dog eller skadades som en direkt följd av successiva anfallsvågor. Användningen av ammunition med utarmat uran, grafit eller klustervapen och andra giftiga eller brandfarliga material orsakade skador på miljön och befolkningen som fortfarande kvarstår i dag. Sveriges Fredsråd, då som nu, motsatte sig kriget, och förespråkar att tvister ska lösas genom förhandlingar och fredsfrämjande aktioner.
Aggressionen mot Jugoslavien, den första som öppet genomfördes av Nato, var ett flagrant brott mot folkrätten – inklusive skapandet av Natos protektorat i Kosovo, och följdes av andra, som Irak, Libyen och Syrien.
Läs mer:
Neutraliteten – ett offer för Natos terrorbombningar
Belgraddeklarationen – 25 år efter Natos bomber
Världsfredsrådet fördömer förföljelse av fredsaktivister i Sverige